Familjesituation

Pappa springer precis överallt. Till jobbet och runt Råstasjön. Mamma kan inte springa, så hon går och fryser och muttrar med hunden. Till detta bör tilläggas att hon konstant har på sig ett par täckbyxor - för att det är så kallt. Johannes är aldrig hemma. Antingen är han i plugget, eller så tränar han eller så är han ute och ränner med kompisar. Jag själv gör lite allt möjligt. Men jag fryser också! I vårat hem är det nu 22 grader. 22! Enligt mig och mamma bör det vara 25, det är perfekt. Men pappa tycker att huden blir uttorkad om det är så varmt (!?). Så vi har livliga dissektioner om vilken temperatur som är hälsosam för människan. Pappa tycker 20,5, hur sjukt är inte det?! Jag och mamma tycker 25. Punkt slut. Det är perfekt. Man kan gå omkring med ett par shorts och ett linne - utan att frysa ihjäl. Johannes har ingen talan efter som att han inte är hemma.

Okej, väldigt intressant, jag vet. Men seriöst, detta kanske är den första (och sista) gången jag och min mamma tycker samma sak. Det var det jag ville komma fram till. Och att jag fryser... Familjesituationen är förändrar, hoho!