Jag förstår inte hur jag lyckas. Jag skulle ut och äta middag igår. Idag är jag fortfarande full. Det var i alla fall väldigt kul. Det var väldigt många ansikten som jag kände igen, ovanligt många. Trots det satt jag och pratade med en peruan om Sydamerika. Han hade väldigt många åsikter... Men det var ju kul och få veta lite saker. Jag lärde Jeanette och Jennifer "säg mig..."-leken. Detta ledde till många hysteriska skrattattacker. Vid 3 ville J och J hem till sina kära pojkvänner så jag och Jeanette hoppade in i en taxi och hon droppade mig utanför dörren. Tack! Det är tur att mor min är lite coco, för hon fattade inte hur dragen jag var. På något mystiskt (mycket mystiskt!), sätt lyckades jag bädda min säng. Den är 140 cm bred, och jag brukar ha stora svårigheter med att bädda den i nyktert tillstånd. Men när jag vakande i dag var den fint bäddad. Jag blir nästan lite stolt över mig själv. Efter 4 koppar kaffe och lite frukost börjar jag nu nyktra till.
Nu ska min mosiga hjärna få arbeta lite, för jag ska spela alfapet med pappa. Fast jag vill spela med Jenny! Men jag får använda pappa som substitut ett litet tag. The hard working woman, aka. Jenny är upptagen. Men jag får väl våldgästa henne innan Umeå-resan. Det är en annan sak jag är bra på... Hoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar