Igår hade jag verkligen en sån där dag. Jag vet inte vad dom kallas eller om dom ens existerar. Men en sån där dag man bara kan ha med en bror och en pappa. Eller ska jag kanske säga en Johannes och en Mats..? Hur som helst så var det otroligt fridfullt men ändå lite fart i det hela.
Jag vaknade vi 12 tror jag, pappa var inte så road men sa inget. Mina planer var att gå till apoteket och hämta insulin, men det sket sig då jag inte hade något internet. Kopplingen där i mellan är att jag blev så arg att jag satte mig framför tv istället. Där fastnade jag. Mins inte ens vad jag tittade på. Efter en stund lyckades jag få med Johannes på noterna. Han fastnade också. Pappa var lite svårare, han tyckte att vi skulle skotta balkongen och inte sitta och titta på tv. Jag lyckades övertala båda karlarna att vi skulle titta klart på det programmet som var - jag lyckades åter igen.
Sen kom vi till skottningen... Jävlar vad jobbigt det är, jag hade nästan glömt. Men det sitter någonstans i ryggmärgen, så jag skottade på balkongen och Johannes stod där nere så att jag inte skulle kasta istappar i någons huvud. Detta var väldigt underhållande!
När vi väl kom in igen lyckades jag få med mig ALLA ner i soffan för att glo på ännu mer tv, inklusive hunden. Så vi satt där och bara tittade i säkert 3 timmar. Underbart var det hur som helst.
Det här blev lite för långt och lite för ointressant. Men dagen går nog inte att förklara med ord, det var mer en skön känsla. Ni vet vad man säger. När katten är borta...
Denna dag i sin ära har börjat med ett oväntat samtal, frukost och nu måste jag gå till apoteket. Palla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar