Så har jag varit i skolan och sedan sprungit. Dagens början var lite småjobbig efter som att jag gick omkring med gråten i halsen. Men efter ett ton av musik, bl.a The doors, Libertines, Men at work, Fratellis och Black sabbat så vände det helt plötsligt. Jag började nästan skratta åt mig själv. Jag tänkte bara att nu får sorgearbetet vara klart. Dom kommer ha så himla kul, så vem vinner på att jag går om kring och snyftar en gång i kvarten. Jag saknar mina babys, absolut. Men dom har den största tryggheten man kan ha, nämligen varandra. För mig kommer 2 månader gå fort, har fullspäckat schema hela tiden. Så nu ska jag bara vara glad och lycklig för att dom tillslut kom iväg. Just i denna stund sitter dom antingen på planet eller så har dom mellanlandat.
Springrundan gick dock förfärligt dåligt, pollen och tunga ben var ingen bra kombination. Men jag är glad för att jag tog mig ut och runt överhuvudtaget. Imorgon ska jag pröva att ta mig runt en lite längre sträcka. Får se hur det går... Just för tillfället experimenterar jag mest för att se hur jag ligger till och för att se hur långt jag kan pressa mig. Så det är bara att köra.
Right!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar