Oj, oj, oj

Vilken jävla resa! Den började klockan halv 6. Då skulle jag ta mig från mitt hem till Haga forum där flygbussarna går. I vanliga fall är det en simpel resa som tar 15 minuter. Men tack vare den där sketna vägen som ska byggas så tog det mig betydligt längre tid... Dessutom var jag tvungen att pulsa genom 60 cm djupsnö! Men fram till bussen kom jag tillslut. Något som är skönt med Solna är att det ligger hyfsat centralt men ändå tar det bara 33 minuter att ta sig till arlanda. Från flygbussens start alltså. Jag hade förutspåptt vissa förseningar, så trotts den gedigna vandringen genom snön så kom jag 1 timme innan planet skulle lyfta. Det brukar ta mig runt 30 min att hita till rätt gate och allt, men idag tog det 10 min. Så jag var 50 min för tidig till själva gaten. Sen fick jag även veta att det var en massa strul med planet, så jag och Gustav nr 2 (ska berätta snart) sprang omkring mellan 4 olika gater efter som att planet rymde allt som oftast.

Nå, Gustav nr 2 är då Gustavs ej biologiska tvilling. Dom var så stört lika på alla möjliga plan. Det enda som skilde dom åt var att Gustav nr 2 var en grov norrläning. Trevlig kille i alla fall.

På planet kom jag efter språngmarserna. Det tog 50 minuter så jag hann se halva "Hitta Nemo". När jag kom fram fick jag vänta på flygbussen i 40 min efter som att jag missade den som timade planet. Plnet som som skule vara framme 20 minuter tidigare alltså. Så jag fortsatte titta på "Hitta Nemo" oc väntadet. Sedan åkte jag till pappas jobb här i Umeå. Och här sitter jag nu. Men tro mig, det finns inget äckligare ställe än detta. Jag har varit här i många olika ärenden. Bl.a när jag fick diabetes, när jag hjälpt mamma att ronda och när jag och johannes inte fick vara kvar hos dagmamman längre... Kulvertarna är skräckingande! Dom är lika läskiga idag som dom var för 15 år sedan. Jag och Johannes har många gånger spruningit omkring där nere. Halft om med gråten i halsen och halft om med skrattet. Vi brukade vara där när mamma forskade och vi var rötta på att se cancercellerna explodera.

Så dagen till ära har jag lagt 1,5 timmar åt at försöka hitta min far. Har sprungit upp och ner, höger och vänster. Överallt! Men jag lovar, dessa trappor är som Hogwarts trappor. Dom flyttar på sig! Jag kom fan aldrig till samma ställe. Väldigt irriterande. Innan jag fann honom han jag dra med mig 3 sjuksköterskor och en läkare som blev lite orloliga över mig men också för att dom också sökde "Dr. Mats Linderholm". Sedan verkar alla ha träffat mig och tycker det är mycket komiskt att jag "återvänt". Jaja, nu sitter jag här i hans rum. Har varit och käkat med Kusinen Sofia som jag ska tillbaka til kl 2. 1 timme och 5 minuter att döda.

Det var min långa resa till Umeå. Men det är ändå lite kul att veta att det tar mig 1timme och 20 minuter i ren resväg att ta mig till mitt barndomshem.

TJA!
Bara för att ha någon bild.