...För idag är det Fannys födelsedag. Och jag vet knappt var jag ska börja. Den här kvinnan har gjort mer för mig än vad jag någonsin kommer kunna beskriva. Det var för ungefär 2 år jag insåg det. Att vi aldrig kommer försvinna från varandra. Det var bara en känsla jag fick. Jag gick och sa den högt för att vara säker. Jag insåg att ett liv utan Fanny skulle kännas så jävla konstigt och tomt. Varför jag insåg det var för att vi inte hade hörts på ett tag. När jag väl ringde så var det inget konstigt. Vi tog igen allt och så bestämde vi att vi skulle ses. Punkt slut. Jag la på och insåg det. Det var så enkelt. Det beror antagligen på att vi är så säkra i varandra, vi vet var vi har varandra och vi har gått igenom helt otroliga saker. Bra som dåliga. Vi har bråkat, vi har bott med varandra så långa perioder att vi tillslut nästan såg på varandra som syskon. Jag har känt henne i 10 år och jag undrar ibland om jag hade lyckats komma igenom dessa 10 år utan henne. Det är något jag ibland kan sitta och fundera över och då kommer en annan känsla, jag inser att jag älskar Fanny så mycket att jag får ont i magen. En väldigt speciell ont i magen.
Jag skulle göra allt för dig och jag hoppas att dina 3 coola kompisar och din awsomea pojkvän gjorde så att du fick en oförglömlig natt igår. Jag tror att vi lyckades. Du är värd det bästa och inget annat.
Efter som att vi började umgås under det underbara året 2000 så finns inte så mycket digitala bilder från den tiden. Har dom i stora pärmar. När tekniken väl hann i kapp oss var den ganska så rutten som ni ser... Och inte nog med det. Vi har fan inte en enda bild där vi båda är nöjda. Så jag drog ihop lite olika bilder som väldigt tydligt beskriver sina unika historier...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar