Fredag, mycket bra kväll må jag säga. Fick träffa alla brudar, och hade det allmänt trevligt. Vissa saker kommer alltid vara mysterium. Drog hem till Gustav och sov med Jenny och Lisa. Vi somnade väl vi 4 någon gång, och jag vaknade pigg som en lärka klockan halv 9 på lördags morgonen.
Lördag, beskrivs bästa med 3 ord. Donken, fasansfull trötthet och förfärlig mensverk. Alltså jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den smärtan jag genomled. Jag tror inte att det går. Jag blir lika chockad varenda gång. Dessutom har jag fått den tanken på huvudet ända sedan Lisas uttalande "Tänk vad vi kvinnor måste genomlida!". Jag menar, den mesta av smärtor har ju en anledning att finnas. Till exempel om man bryter benet, då har man ju ont för att det behöver vila och laga sig. Men helt seriöst, vad är poängen med smärtan man får när man har mens!? Jag måste ta reda på det... Hur som helst var jag knappt vi medvetandet på eftermiddagen, låg och halvsov, frös och svettades och måtte åt helvette. Vid halv 11 somnade jag in för natten.
Idag, söndag. Vad har jag gjort? Pluggat i olika perioder, lyssnat på radio med mamma och kollat på en halv fotbollsmatch. Men jag somnade i andra halvlek tyvärr. Men det blev bara 0-0.
Just nu saknar jag pappa förfärligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar