En helt ny värld

Detta inlägg är tillägnat alla SJ-resenärer. Specifikt mina kära klasskamrater. För idag fick jag se en helt ny värld. Efter skolan åkte jag med Bella, som mådde väldigt dåligt, till T-centralen. Där var det stopp. 100-tals arga människor som trängdes. Inte ett enda tåg gick någon stans. Vi hittade Angelica som också stod och väntade på sitt tåg, vi stod och pratade ett tag tills vi insåg att det skulle dröja ett bra tag innan Bellas tåg skulle komma. Vi möte upp Julia och satte oss och fikade. Efter det hände det en massa roliga saker. Jag hade en dansuppvisning, blev attackerad av en telefon som försökte slita ut min piercing, såg människor som gjorde allt möjligt. Bl.a. slå andra stackars människor, peta sig i näsan och campa. Det jag vill komma fram till är att alla som pendlar är vardags hjältar. Att gå igenom detta var och varannan vecka är fan mäktigt! Inte på ett särskilt positivt sätt. Men många, inte alla, men många håller ändå modet uppe. Folk skrattar och hittar på saker för att fördriva tiden med.

Jag var där i lite mer än 4 timmar helt frivilligt. Dels för att få prova på denna unika värld men även för att få umgås med mina kära pendlande kompisar. Jag som var där frivilligt tyckte att eftermiddagen var väldigt rolig. Vet inte om mina kompanjoner såg det på samma sätt riktigt... Men men, jag hade som sagt lite uppvisningar för att muntra upp dom lite.



Till Bella, Julia och Angelica. Detta är SJ om ungefär hundra tusen år kan vi ju hoppas på. En dag sker det kanske! Kämpa på dudes!